Spårkurs och Utställningstrimning
I söndags drog äntligen spårkursen igång, och gud vad nyttig den var för oss! Kursen hölls av Skarpnäck Hu, av Jennifer med sin malletik och Amanda med sina tre aussies. Jennifer tränar bruks med sin vovve och har länge levt med brukshundar och Amanda har kommit upp i lägre klass spår med en av aussiesarna. Min största lärdom av den kursstarten var att när Lotus flänger och slänger i spårkärnan och inte verkar veta vad han sysslar med alls, då är spåret för lätt! Det var en enorm lättnad för mig när de berättade för oss att Lotus behöver mer utmaning, det är fritt fram för mig att lägga knepiga, trixiga, roliga spår, för han har kommit så långt. Jag som länge trott att hans slarv berott på dåliga grunder.
Två spår blev det denna dag, ett kort där instruktörerna fick se var våra hundar befann sig i kunskapsnivån, och ett trixigare där hundarna fick jobba med sina respektive svagheter. Det längre spåret var ett konkurrensspår på ungefär 200 meter (eller var det 300?). Lotus fick börja spåret som höll sig till en dikeskant och blev vid en godisgömma utbytt mot mellanpudeln vi gick kursen med, som tog nästa sträcka. Därefter blev det Lotus igen som fick en vinkel i spåret vilken var väldigt svårt att lista ut för honom, han cirklade en hel del och stack långt åt fel håll, men vände självmant åt rätt håll. Slutligen tog mellanpudeln sista sträckan och vi avslutade spårdagen med två trötta, klokare hundar. Tyvärr kommer jag bara kunna vara med på ett kurstillfälle till av tre stycken, men jag ser framemot det!
I måndags blev det istället trimningsdags! Den optimala hunden för mig är den som kombinerar brain and beauty, och eftersom jag tycker att Cocker Spanieln är en underbart vacker ras, så är det självklart att jag både håller Lotus i ett rastypiskt utseende. I måndags blev det därför en ordentlig kurs på tre, fyra timmar i utställningstrimning. Gunilla lärde mig en hel del trix och knep, jag fick äntligen lära mig hur man klipper tassar och fanor, samt hur man ska tänka med proportioner och vad som är bäst för min hund. I höst kommer det även en fortsättningskurs förhoppningsvis med ringträning och det ska vi absolut försöka gå på, så att vi kan slå oss fram i ringarna vi med. Tyvärr är mina förhoppningar inte särskilt stora på att det går bra för Lotus i utställningsvärlden, han ser visserligen ganska rastypisk ut, men jag håller honom ganska smal i hullet. Många Cockerägare börjar göda upp sina hundar allt mer då domarna föredrar dem tjocka i ringarna och utvecklingen börjar allt mer likna den väg som labradorerna gått, men jag kommer inte att följa den. Jag tycker att det är otroligt viktigt att hundar hålls i en hälsosam normalvikt så att de inte drabbas av en massa besvär och sjukdomar till följd av övervikt. Detta är dessutom extra viktigt för Lotus som är en aktiv träningsvovve. Har han för mycket fett kommer inte han orka med alla aktiviteter vi sysslar med.
Ett litet inlägg om planer inför hösten kommer strax, där lovar jag att både spåraktiviteter och utställningar är inplanerade ;).
Två spår blev det denna dag, ett kort där instruktörerna fick se var våra hundar befann sig i kunskapsnivån, och ett trixigare där hundarna fick jobba med sina respektive svagheter. Det längre spåret var ett konkurrensspår på ungefär 200 meter (eller var det 300?). Lotus fick börja spåret som höll sig till en dikeskant och blev vid en godisgömma utbytt mot mellanpudeln vi gick kursen med, som tog nästa sträcka. Därefter blev det Lotus igen som fick en vinkel i spåret vilken var väldigt svårt att lista ut för honom, han cirklade en hel del och stack långt åt fel håll, men vände självmant åt rätt håll. Slutligen tog mellanpudeln sista sträckan och vi avslutade spårdagen med två trötta, klokare hundar. Tyvärr kommer jag bara kunna vara med på ett kurstillfälle till av tre stycken, men jag ser framemot det!
I måndags blev det istället trimningsdags! Den optimala hunden för mig är den som kombinerar brain and beauty, och eftersom jag tycker att Cocker Spanieln är en underbart vacker ras, så är det självklart att jag både håller Lotus i ett rastypiskt utseende. I måndags blev det därför en ordentlig kurs på tre, fyra timmar i utställningstrimning. Gunilla lärde mig en hel del trix och knep, jag fick äntligen lära mig hur man klipper tassar och fanor, samt hur man ska tänka med proportioner och vad som är bäst för min hund. I höst kommer det även en fortsättningskurs förhoppningsvis med ringträning och det ska vi absolut försöka gå på, så att vi kan slå oss fram i ringarna vi med. Tyvärr är mina förhoppningar inte särskilt stora på att det går bra för Lotus i utställningsvärlden, han ser visserligen ganska rastypisk ut, men jag håller honom ganska smal i hullet. Många Cockerägare börjar göda upp sina hundar allt mer då domarna föredrar dem tjocka i ringarna och utvecklingen börjar allt mer likna den väg som labradorerna gått, men jag kommer inte att följa den. Jag tycker att det är otroligt viktigt att hundar hålls i en hälsosam normalvikt så att de inte drabbas av en massa besvär och sjukdomar till följd av övervikt. Detta är dessutom extra viktigt för Lotus som är en aktiv träningsvovve. Har han för mycket fett kommer inte han orka med alla aktiviteter vi sysslar med.
Ett litet inlägg om planer inför hösten kommer strax, där lovar jag att både spåraktiviteter och utställningar är inplanerade ;).